Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Vårt bergväsen utvecklas till verklig storindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustav Adolf i förbindelse med Louis De Geer,
som från Lüttich överflyttat till Holland, där han
skapat sig en stor förmögenhet på vapenleveranser.
På konungens inbjudan kom De Geer 1627 till
Sverige för att där anlägga ett gevärsfaktori i stor stil,
vartill grunden redan blivit lagd 1618 i Finspång
under De Besches ledning. De båda belgiska
industrimännen erhöllo för sex år ensamrätten att
gjuta järnskenor och kanoner, medan De Geer
förband sig att leverera vapenutrustning för 15
infanteriregementen och 3,000 ryttare. Förutom
Finspång erhöll De Geer som pant Gimo, Lövsta och
Österby bruk i Roslagen. Ett nytt faktori anlades
sedan i Norrköping.
Med hjälp av inkallade flamländare och valloner
kunde De Geer hålla sitt löfte och göra Sverige
oberoende av all vapentillförsel utifrån. De första
vallonerna hade redan år 1600 kommit till
Värmland; 1607 kom en andra kontingent, som gick till
Hedemora; från 1618 erhöll Finspång och sedan
Norrköping arbetskrafter från Holland och
Belgien. Vid Lövsta bosatte sig 63 vallonska familjer,
i Dannemora omkring 100, och antalet valloner
ökades ständigt under åren 1643—52. Snart
vimlade det av utlänningar i bergverks- och
bruksdistrikten, så att Karl Bonde till sist blev
betänksam och tyckte det kunde vara på tiden att lära
upp svenska arbetare i de nya metoderna, enär
främlingarna krävde alltför hög betalning.
Emellertid tog järnproduktionen ett dittills oanat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
