Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Vårt bergväsen utvecklas till verklig storindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid försummades ej heller jordbruket i
bergslagsbygderna. Under denna blomstringsperiod
bröts ny mark, gårdar byggdes, mossar utdikades,
vattensjuka marker torrlades och åkerarealen
ökades steg för steg. Finnarnas exempel hade verkat
eggande på bergfolket och även ditlockat andra
kolonister, i synnerhet som jorden, då den en gång
uppodlats, visade sig lämna god avkastning. På
1400-talet funnos endast få bönder i Bergslagen,
och även under större delen av 1500-talet levde
befolkningen huvudsakligen av bergsbruk och
bedrev jordbruket endast som binäring. Men på 1600-
och 1700-talen träffade man överallt i dalgångarna
och omkring de många sjöarna vidsträckta,
välodlade fält och trevna gårdar, särskilt i Lindes,
Nora och Karlskoga bergslager samt utmed
Kolbäcksån och Svartälvens mellersta lopp.
Till ökad kolonisation bidrogo även de 1640
anlagda vägarna från Linde till Ljusnarsberg och
från Nora till Grythytte och Hällefors. Eljest var
det nog fortfarande klent beställt med vägnätet;
de s. k. sommar- och vintervägarna möjliggjorde
ingen livligare samfärdsel. Det är förunderligt, att
de ändock kunde göra det möjligt att utföra dessa
efter nutida förhållanden små, men efter dåtida
betydande masstransporter först av malm,
kalksten, träkol m. m. till bruken och sedan av järnet
och kopparn till exporthamnarna.
Men runtomkring Bergslagen lågo stora, bättre
uppodlade och ännu skogrika jordbruksbygder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
