Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Vårt land under 1700-talet den främsta järnproducenten i världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den lärde Emanuel Swedenborg. År 1724 kom
krutet för första gången till användning som
sprängämne i gruvorna. Ända hittills hade man eldat eller
”tillmakat” stora brasor i gruvornas botten och
sedan hällt vatten på det upphettade berget, som då
sprack sönder i ytlagret och kunde spettas loss. Det
är lätt att förstå, vilken kvävande hetta med rök
och os rådde i de djupa schakten. Arbetet där var
då ojämförligt mycket livsfarligare, plågsammare
och på allt sätt tyngre än nu — ett verkligt inferno.
Den vedslukande ”tillmakningen” höll sig dock,
såsom i Falu gruva, jämsides med krutsprängningen
ända till 1850-talet.
Hittills hade Kronan och Bergskollegium tillsett,
att bergsbruket bedrevs med all nödig intensitet och
hölls i nivå med de senaste framstegen på det
tekniska området. Men från och med år 1747 blev det
Jernkontoret som fick denna omsorg sig
anförtrodd. En lycklig förening av yrkesrepresentation,
bank och forskningsinstitut, som denna institution
blivit kallad, kom den att få den största betydelse
för hela vår järnindustri.
När konjunkturerna voro dåliga understödde
Jernkontoret de verk, som så behövde, med penningar
för att de ej skulle nödgas sälja sin vara till
underpris, det underhöll bergsmansskolor (i Falun och
Filipstad), skogsskolor (Nora), utbildade fackmän
och förhjälpte dugliga bergsingenjörer till fortsatt
utbildning. Den drivande kraften härvidlag var
Sven Rinman (född i Uppsala 1720), som i sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
