Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Nya omvälvningar inom järnindustrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dra till sig all ved, så att kolen måste transporteras
långa vägar, vilket naturligtvis ökade priserna.
Följden blev en stark fördyring av tackjärnet, så
att det ej längre kunde exporteras som massartikel.
Vid seklets slut befann sig därför industrien i
Bergslagen åter i ett kritiskt läge. För det första
var den inom landet producerade varan för dyr
för att kunna exporteras, för det andra hade
Tyskland, England och Förenta staterna så starkt
överflyglat Bergslagens produktion, att den svenska
utförseln ej längre hade någon betydelse för
världsmarknaden. Trots den starka
produktionsstegringen på 1800-talet kunde Sverige ej längre hålla
jämna steg med världsproduktionen. Hade Sverige
år 1740 levererat 40 % av världsproduktionen
(därav Bergslagen c:a 30%), så utgjorde dess
andel år 1800 blott 13 %, 1820 8,3 %, 1850 3 % och
vid slutet av århundradet blott 1,3 % av
världsproduktionen, trots att produktionen i Sverige
ökats 8—12-dubbelt. Masugnarna hade utvidgats
gång efter annan, men kunde ändå ej uppnå
tillnärmelsevis samma produktion per dygn som de
amerikanska masugnarna med träkolseldning. Om
de svenska producerade 20—22 ton tackjärn
dagligen, så producerade de amerikanska ugnarna år
1899 38,8 och 1904 49,6 ton per dygn. Därtill kom
att självkostnadspriset på grund av de dyra svenska
träkolen var i Sverige kr. 86:81, medan det i
U. S. A. blott uppgick till kr. 71:19.
Ännu mycket större var produktionen i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
