Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. De lappländska malmförekomsterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett engelskt bolag, som 1884 började bygga en
järnväg mellan Luleå och Gällivare. År 1888 hade
gruvorna emellertid inmutats av överste C. O.
Bergman, som öppnade process mot det engelska bolaget
angående äganderätten till gruvorna. Sedan
förlikning ingåtts och svenska staten samtidigt inlöst den
nyanlagda järnvägen, bildades på konsul G. E.
Broms initiativ Aktiebolaget Gällivare Malmfält,
som 1903 överlät malmfälten till Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund. Nu öppnade staten i sin
ordning process mot bolaget om äganderätten, men
denna avskrevs 1907, sedan uppgörelse träffats
mellan staten och bolaget.
Sedan Grängesbergsbolaget förskaffat sig de
flesta aktierna även i Aktiebolaget Nordsvenska
Malmfält, innehar det inmutarandelen i samtliga
här ovan uppräknade järnmalmsfält med de
undantag, som uppstått på grund av statens
uppgörelse med bolaget år 1907 och 1908. Vad
jordägarandelen beträffar, så innehas den till större
delen av bolaget i fråga om Kaunisvara,
Masugnsby- och Vittangifälten, men i övrigt av staten. I
samband med dessa överenskommelser inträdde
staten som delägare med hälften i
Kirunavara-Luossavara aktiebolag och blev ägare till dels
Luossavara, Mertainen, Ekströmsberg m. fl. och
dels Svappavara och Leveäniemi m. fl. fyndigheter,
dock med villkor, att export av malm från dessa
fält icke finge ske före 1933. Staten erhåller
härför en efter växlande grunder utgående royalty per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
