Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. De lappländska malmförekomsterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sålunda enorm, ett förhållande som gör, att Kiruna
i avseende på godsmängd och uppbörd är nummer
ett i hela landet. Kiruna utsänder den övervägande
största delen av den malm, som exporteras från
Sverige. Men det är nödvändigt att bryta mycket,
ty alla anläggningar och maskiner äro så storartade
och kostsamma, att hela företaget ej skulle bära
sig, om det inte ginge i mycket stor skala. Den
egentlige organisatören och ledaren av hela detta
jätteföretag var gruvbolagets disponent d:r
Hjalmar Lundbohm, ”Lapplands okrönte konung”, som
han blivit kallad.
De lappländska järnmalmerna utgöras till
övervägande del av svartmalm, men även blodsten
förekommer i betydande kvantiteter, såsom vid
Gällivare, Svappavara och Ekströmsberg. I Kirunavara
består malmen så gott som uteslutande av magnetit
och apatit (svartmalm). Fosforhalten är i regel
mycket hög, 1—3 % och därutöver, men
fosforfattiga och fosforrena malmer finnas därjämte vid
flera av malmfälten, såsom Gällivare, Tuollavara,
Leveäniemi och Mertainen.
I allmänhet äro de lappländska malmerna mycket
järnrika. Sålunda innehålla Gällivare- och
Kirunamalmerna 65—70 % järn. Man har beräknat att
Sveriges järnmalmer i genomsnitt hålla omkring
60 % järn (genomsnittshalten för det övriga
Europa har beräknats utgöra 36,7 % och för hela
världen, Sverige inberäknat, 45,5 %). Tack vare
denna höga järnhalt motsvara de lappländska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
