Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om jernhandteringens ståndpunkt i Sverige vid början af år 1873
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
Jernmalmerna.
Sveriges jernmalmer utgöras hufvudsakligen af svartmalm eller magnetisk
jernmalm (jernoxidoxiclul) och blodsten eller jcrnglans (jernoxid), hvilka med
ett gemensamt namn pläga benämnas bergmalmer, till skilnad från det andra slag
af jernmalmer, som i Sverige förefinnes, nämligen sjö- och myrmalmer, hvilka dock
endast tillgodogöras inom provinsen Småland.
De magnetiska jernmalmerna äro ingalunda alltid noga sammansatta enligt
formeln Fe3 O4, utan de kunna också mot en atom jernoxid innehålla både mer
och mindre än en atom jernoxidul. Dessutom äro de stundom oregelbundet in-
mängda med större eller mindre portioner af jernglans, såsom förhållandet t. ex.
är med malmen från Stora Bispberg. Ibland, sasom t. ex. vid Gräsberg, kan
också den magnetiska jernmalmen vara blandad med så mycket jernglans, att
man har svårt att säga, till hvilketdera slaget malmen bör räknas. I somliga
grufvor uppträda vidare dessa malmsorter i bredvid hvarandra liggande lager,
såsom t. ex. vid Grängesberg och Dalkarlsberg; men vanligen äro de dock så pass
skilda ifrån hvarandra, att en och samma grufva i ällmänhet endast säges lemna
ettclera slaget.
Våra bergmalmer eller magnetiska jernmalmer ocli jernglanser tillhöra ur-
formationen och förekomma aldrig i gångar, utan såsom verkliga lager eller
lagerstockar, hvilka hafva samma strykning och stupning som de omgifvande
bergarterna. Många jernmalmsfyndigheter hafva icke någon betydlig utsträckning,
utan kila snart ut sig, men om man följer bergartens strykning, så återfinnes
vanligen förr eller sednare en ny malmlins, och på detta sätt kan samma, stun-
dom utkilade malmlager ofta följas under milslånga sträckor, sålunda bildande
livad man kallar »malmstreck». Andra jernmalmsfyndigheter kunna deremot i ett
sammanhang, men med mer eller mindre varierande bredd, hafva en längdut-
sträckning i fält af mer än tusen fot.
Utom att jernmalmslagren på ofvan nämnda sätt utkila, kunna de också
vara tvärt afskurna och mer eller mindre förkastade af öfverkorsandc s. k. skölar
utaf kloritskiffer, hälleflinta, trapp eller granat. Äfven jernmalmsfyndigheternas
bredd är mycket olika, ty den kan variera från den obetydligaste tjocklek ända
till 100 å 150 fot. Mycket vanligt är dessutom, att jernmalmslagren åtföljas af
flera parallela eller jernte desamma liggande sido-malmlager, som från hvarandra
äro skilda af mer eller mindre ofyndigt berg.
Hufvudmassan af Sveriges fasta klyft utgöres af granit och gneis; men be-
tydliga vidder intagas ock af glimmerskiffer, hvarjemte hornblendeskiffer, hälle-
flinta, diorit ocli kornig kalksten äfven ganska ofta förekomma.
Jernmalmerna ligga stundom omedelbart i sjelfva gneisen, såsom t. ex. vid
Grängesberg i Kopparbergs ocli Norberg i Westmanlands län; men der varande
gneiser äro dock så fältspathaltiga, att de af somliga t. o. m. blifvit ansedda som
glimmerskiffer. När malmerna på detta sätt ligga i gneis, sä är ofta öfvergången
från det ofyndiga till det fyndiga ganska omärklig, och fyndigheten kan då sägas
utgöras af en gneis, hvars andra beståndsdelar än qvarts mer eller mindre blifvit
ersatta med jernmalm. I synnerhet är detta ofta händelsen med blodstenarne,
som vanligen bestå af vexlande lager utaf någorlunda ren jernglans och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
