Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om jernhandteringens ståndpunkt i Sverige vid början af år 1873
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Utom att man till ståljernsberedningen gerna använder de allra fosforfriaste
malmerna, så är det också dertill, som de mera manganhaltiga malmerna före-
trädesvis begagnas, och hufvudsaken vid framställning af stålämnesjern är just att
dertill utvälja fullt lämpliga malmer, under det mindre omsorg behöfver egnas
åt sjelfva färskningsarbetet, enär täthet och isynnerhet jemnhet för ståljern äro
mindre nödvändiga egenskaper. Motsatsen är deremot händelsen med manufaktur-
jernsberedniugen, ty för dylikt jern äro, som sagclt, de sist nämnda egenskaperna
hufvudfordringar, och dess godhet är derföre mest beroende af den omsorg, som
egnas åt färskningsarbetet och färskjernets vällning; men derföre är dock icke
sagdt, att icke en fullständigare fosforfrihet hos malmerna äfven för somliga
manufakturbehof kan vara af vigt, och i sjelfva verket blifva äfven många
nästan fosforfria malmer i Sverige använda till framställande af manufaktur-
ämnesjern.
Bergmalmerna äro nästan alltid inmängda med mer eller mindre svafvelkis
och stundom äfven med andra svafvelmetaller; men t, o. m. ganska betydliga
svafvelhalter kunna genom omsorgsfull röstning i de flesta fall nästan helt och
hållet afiägsnas. Härtill användes nästan uteslutande med masugnsgas upphettade
schakt-rostugnar, och de bästa bland dessa äro de af hr E. Westman kon-
struerade, i hvilka värmegraden kan hållas så hög, att de svårsmältaste malmer
komma i full sintring. Dessa rostugnar, som finnas afritade och beskrifna i
»Ausfiihrliches Handbuch der Eisenliuttenkunde von J. Percy, bearbeitet von
H. Wedding, 2te Abtheilung, pag. 4’85», hafva till följd af sin obestridliga
öfverlägsenhet på sednare tiden allt mera utträngt de äldre gasrostugnarne, och
med de förras tillhjelp kunna många malmer, som förut voro obegagneliga, till-
godogöras.
Några jernmalmer äro ganska titanrika, men titan anses i allmänhet icke
såsom någon önskvärd beståndsdel i malmerna, enär deras reduktion genom detta
ämnes närvaro betydligt försvåras, så att koltillgången vid titanrika malmers
smältning blir mycket stor. Bland, dylika malmer förtjenar den vid Taberg i
Jönköpings län förekommande magnetiska jernmalmen ett särskildt beaktande,
enär densamma i flera hänseenden är olik de i Sverige annars vanliga malmerna.
Den kan nämligen icke, såsom de flesta andra jernmalmerna, sägas vara någor-
lunda samlad för sig, utan malmkornen sitta så fint insprängda i en mörk ser-
pentin, att det icke ens lyckats att genom anrikning derifrån afskilja dem. På
detta sätt bildar den emellertid ett helt berg med 400 fots höjd och vid pass
9000 fots längd, men jernhalten är icke stort mer än 30 %. För öfrigt håller
denna malm drygt 6 % titansyra och något vanadin, hvilket ämne af Sefström
först upptäcktes i jern, som just var framstäldt af denna malm.
Närmare uppgifter om en mängd svenska jernmalmers sammansättning kan
inhämtas af den vid uppsatsens slut vidfögade analystabellen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
