Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om jernhandteringens ståndpunkt i Sverige vid början af år 1873
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
sencltlig del utgöres af knebellit. Bland manganrika jernmalmer förtjenar också
att nämnas den magnetiska jernmalmen från Penninggrufvan i Gefleborgs län,
som håller 12 till 14 % manganoxidul, samt en nyligen påträffad malm vid Södra
Haggrufvan i Norberg, som visat sig hålla öfver 30 % manganoxidul.
De svenska jernmalmernas jernhalt varierar emellan 30 och 70 %, men
ligger oftast emellan 45 och 50 %. Som kalkförande malmer äro sällsyntai e än
qvartsiga, så blifva emellertid stundom i kalk förekommande malmer använda,
fastän deras jernhalt kan vara så ringa som 20 % och till och med derunder;
men sådana malmer uppsättas icke ensamma på masugnen, utan i blandning
med qvartsiga, rikare malmer.
Någon gång äro malmerna så talkrika, att de för sin smältning erfordra
icke allenast" tillsats af kalk, utan också af kiselsyra; men ofyndig qvarts har
dock endast undantagsvis blifvit använd såsom heskickningsämne, utan man till-
blandar i stället qvartsiga malmer, livarpå det sällan är brist.
Bergmalmerna hålla i allmänhet mycket litet fosfor, och bland de fosfoi-
friaste kunna nämnas Danncmora i Upsala län med vid pass 0,oos % losfoi och
Persberg i Wermland med 0,oor å 0,oo5’ % fosfor. Vanligtvis ligger fosforhalten
emellan 0,oos och 0,05 %\ men äfven i Sverige finnas dock bergmalmer med så
betydliga fosforhalter som några tiondedels procent, och detta är bland annat
händelsen med somliga af de mest jernrika malmerna i Grangärdes socken och
trakterna deromkring, samt med några al de synnerligen jernrika malmerna
högst upp i Norrbotten, såsom Kerunavara och vissa af Gellivafa-malmerna. I
en och annan af dessa malmer har t. o. m. mer än 1,5 % fosfor påträffats; men
sådana malmer, som hålla mer iin 0,is % losfor, halva hittills åtminstone blott
undantagsvis blifvit begagnade och då endast i blandning med fosforfriare malmer.
Åtminstone i de flesta fall tyckes bergmalmernas fosforhalt härröra af inmängd
apatit, och somliga på detta mineral mera rika Grängesbergsmalmer har det
t. o. m. varit fråga om att behandla på våta vägen, för att till superfosfat om-
vandla apatiten. ,
De fosforfriaste malmerna användas i allmänhet till framställning af stal-
ämnesjern, och som hufvudbestämmelsen för det till England exporterade jernet
varit att tjena som material för der varande stålberedning, så har efter gammalt
de svenska jernsorternas värde hufvudsakligen berott på deras fosforfrihet. Sedan
det svenska jernet efter lancashire-smidets införande blifvit mera jemnt och tätt,
så har det dock förvärfvat sig en allt vidsträcktare användning till mera grann-
laga manufakturbchof, och de med mesta omsorg framställda manufakturjerns-
sorterna hafva på sednare tider betingat sig nästan lika höga priser som de
bättre slagen af stålämnesjern. Det för manufakturbehof afsedda ämnesjernets
värde är emellertid icke på långt när så mycket som ståljernets beroende af
friheten från fosfor, utan om fosforhalten endast håller sig vid några hundradels
procent eller åtminstone icke öfverstiger 0,i %*) så är det egentligen jernets
täthet och jemnhet, som hos manufakturämnesjern mest värderas, ocli sådana
malmer, som hålla några hundradels procent fosfor, begagnas derföre företrädes-
vis för dylikt jerns framställande.
*) För några af de ändamål, hvartill svenskt jern i utlandet användes, kan jernet till
och med få hålla ännu något litet mera fosfor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
