Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om jernhandteringens ståndpunkt i Sverige vid början af år 1873 - Tackjernstillverkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Såsom bränsle användes i masugnsskötseln nästan uteslutande träkol. Dessa
blifva dock vid en och annan masugn, särdeles i Småland, blandade med något
ved, hvarvid 8 kubikfot ekved pläga anses motsvara 1 tunna eller 6,3 kubikfot
barrträkol. Som högst blir emellertid hvar öde tunna träkol på detta sätt ut-
bytt mot ved. Vid Schisshyttan, der spegeljern tillverkas, har herr Keiller helt
nyligen börjat att i större myckenhet använda ved, och masugnen har till den
ändan blifvit påbyggd till 60 fots höjd, hvaraf dock de 12 öfversta foten utgöras
af en kolningsapparat, som upphettas med en del af den under sådana för-
hållanden rikliga masugnsgasen. Utom ved anvädes der kåks och något träkol
såsom bränsle, och blästern skall enligt från platsen bekommen uppgift hafva
en pression af 40 linier qvicksilfver samt en värmegrad af ungefär 500°. Vid
ett par andra spegeljernsmasugnar blifva träkolen blandade med något engelsk
kåks utan samtidig användning af ved.
Kolen äro nästan uteslutande af tall och gran, och hvarje tunna (6,3 k.-fot)
innehåller vid pass 50 ® verkligt kol. Per centner tackjern varierat kolåtgången
emellan 1,3 och något öfver 2 tunnor; men i masugnar, som använda den sär-
deles fattiga och titanrika malmen från Smålands Taberg, stiger den t, 0. m. till
4 tunnor. Den vanligaste kolåtgången är 1,5 till 1,7 tunnor per centner tackjern,
eller om man räknar i vigt, 75 till 85 & verkligt kol till 100 S tackjern.
Malmen rostas i stycken om 1 till 2 knytnäfvars storlek, och blir sedermera
mellan valsar eller i Blakes stenhuggare krossad till valnötters storlek och der-
under. Malmuppsättningarne göras allt efter masugnarnes storlek på 6 till 10
tunnor kol, och stor omsorg egnas åt malmens rätta fördelning öfver uppsätt-
ningsmålet, så att den mesta malmen anbringas, der gasen företrädesvis vill framgå,
hvilket i allmänhet är efter murarne. Per tunna kol kan af en fattig malm upp-
sättas mera än af en dermed likartad, men rikare malm. Dock får man al den
fattigare icke uppsätta så mycket mera, att icke kolåtgången per centner fram-
stäldt tackjern blir större för den fattiga än för den rika malmen. Om man
frånser de ovanliga förhållanden, hvarunder de masugnar arbeta, som tillgodo-
göra den förut omnämnda Tabergsmalmen, så lemna beskickningarne i allmänhet
40 till några och 50 procent tackjern, och per tunna kol uppsättes från l,o till
1,75 centner gods. Dessa skiljaktigheter äro dock ingalunda uteslutande beroende
af beskickningarnes jernhalt, utan också af malmernas lättare eller svårare re-
ducerlighet, så att man af blodstenar vanligen lår uppsätta väsendtligt mera än
af de tätare och i allmänhet mera svårreducibla magnetiska jernmalmerna. Här-
till kommer vidare den omständigheten, att malmuppsättningen per tunna kol
kan hållas större och kolåtgången per centner tackjern således mindre i rymligare
än i mindre masugnar, och att man naturligtvis får malma mera på de mas-
ugnar, i hvilka högre blästertemperatur användes. Ändtligen skötes kolningen
på olika trakter med mycket olika omsorg, och klart är, att man på goda kol
får uppsätta mera malm än på lösa och sura sådana.
Räkriadt efter ugnsfyllnad är drifningen större i de mindre än i de rymligare
masugnarne. Så drifves per dygn i de största stundom blott en, men i de minsta
ända till 2 V2 ugnsfyllnader. Den absoluta drifningen eller antalet på tidsenheten
förtärda tunnor kol är emellertid i alla fall större i rymligare än i mindre mas-
ugnar. I de minsta masugnarne framställes per vecka 700 till 1,500 ctr tack-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
