Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om jernhandteringens ståndpunkt i Sverige vid början af år 1873 - Tackjernstillverkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
hållas möjligast basiska, och för en högre värmegracls erhållande blandas träkolen
med något kåks. Spegeljern från Schisshyttan har någon gång visat sig hålla
ända till 17 % mangan.
Beredningen af tackjern för vanliga gjuteribehof sker i allmänhet med
trisilitat-beskickning, men denna tillverkning är icke särdeles betydlig, utan gjut-
jern importeras t. o. m. från England och Skottland. Deremot framställes vid
några masugnar ett för sin synnerliga styrka utmärkt gjutjern, och detta äi bland
annat händelsen vid Finspong, hvars gjutjern användes till kanoner, projektiler,
jernvägshjul och dylikt, och Ankarsrum, hvars gjutjern företrädesvis förbrukas
till projektiler och jernvägskorsningar, samt Åker, der det begagnas till valsar.
Slutligen tillverkas också aduceringstackjern, såsom t. ex. vid Åker och
Kihlafors.
Masugnsslaggen användes ganska allmänt såsom byggnadsmaterial, och den
blir för detta ändamål utgjuten i tackjernsformar. Mycket vanligt är att slagg-
tegel begagnas till yttermurar för såväl masugnar som rostugnar; men någon
gång göras till och med sjeltva masugnspipoma af dylika tegel.
I följd af svårigheten att till samma plats kunna hopföra stora mycken-
heter af träkol och malm har man ända till de sista åren endast på ett enda
ställe, nämligen Finspong, haft tvenne masugnar, och vid de ojemförhgt flesta
verken hafva materialierna i alla fall icke räckt till att under hela aret hålla
den enda vid dem varande masugnen i oafbruten verksamhet. ’1 ill flertalet al
våra masugnar måste nämligen alla materialierna på slädar framföras under
vintrarne, och blåsningarne taga derföre vanligtvis icke sin början, förrän man
fått slädföre. Deras längd beror sedermera i en väsendtlig grad af vinterns be-
skaffenhet, ty ju bättre och mera ihållande slädföret är, desto mera materialier
hinner man anskaffa. Men endast på jemförelsevis få ställen har det varit van-
ligt, att man under vintrarne hunnit sammanföra så mycket kol och malm, att
blåsningen kunnat fortsättas till början af nästa års slädföre, utan i de flesta
fall sluta blåsningarne redan vid början eller medlet af påföljande sommar, och
masugnsfolket användes sedermera till höstbergningen m. m. Dock har man
äfven exempel på, att samma blåsning kunnat fortsättas ända till 6 år, såsom
nämligen förhållandet varit vid Borgvik i Wermland.
Vid några af de gamla verk, som hafva bättre kommunikationer, har man
emellertid under de sista åren invid de gamla masugnarne uppfört nya sådana,
så att tvenne masugnar numera Annas ej blott vid finspong, utan också. vid
Westanfors, Sandviken, Hofors, Dalkarlshyttan och Forsbacka. Dessutom liållei
man vid några andra gamla verk för närvarande som bäst på att uppföra en
2:clra masugn, och vid några af de under de begge sista åren beslutade, men
ännu ofulländade, större bessemeranläggningarne är det till och med meningen
att uppföra 3 å 4 masugnar.
Genom förbättrade kommunikationer blifver naturligtvis tackjernstillverk-
ningen långt mindre beroende af vintrarnes beskaffenhet; men godt och ej allt
för kort slädföre kommer dock allt fortfarande att blifva ett hufvudvilkor för en
betydligare jernproduktion, ty kolmilorna i skogarnes inre äro i allmänhet endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
