- Project Runeberg -  Teater- och skolpojksminnen /
16

(1895) [MARC] [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16
kronologisk ordning» — invände jag alltmera modstulen. —!
»Aktörer och aktriser likna en person, som vandrar i snö-]
modd; det går framåt, fast man då och då slinter ett steg
tillbaka.»
»Publiken vill inte betala sina biljetter för att se
några steg tillbaka.»
»Men, hvad vill då mamsell Plögqvist att jag skall
göra?»
»Lycka», replikerade skådespelerskan lakoniskt, med ett
af sina ljufvaste småleenden, i det hon sakta klappade min arm.
Mina frågande blickar förmådde henne att fortsätta.
»Förlora nu för allt i verlden inte modet, bästa Jo.
Jo., derföre att jag bygger upp ett helt babelstom af svå-
righeter, och se icke så förtviflad ut! Det är bara en
princip hos mig, att måla så svart som möjligt porten till
det paradis, dit alla unga fantaster längta ifrigare än Adam
och Eva till sitt Eden. Nej, gör lycka och blif lycklig!
det är min vänskapliga önskan, men behåll ännu en tid
den hvita studentmössan, ungdomens och frihetens symbol,
återvänd efter det korta sällhetsrus, söm applåderna och
bravoropen framkalla, till Upsalalifvets fröjder och allvar,
men bind inte vid sin unga andes vingar blyklumpen af
ett aktörskontrakt. Tro mig, jag talar som en vän, som
en äldre syster.»
Jag fattade den systerliga handen och vågade kyssa [
den med en broders tacksamma ömhet.
»Seså, jag tror man blir melankolisk», fortsatte konst-
närinnan leende, i det hon makade några bränder samman
till en klarare belysning af kabinettet — »sådant kommer
af skymningen, och går bort med den. Nå, för tredje och
sista gången, hur är det med den inre kallelsen?»
»Jo, jag känner, att jag har en sådan», utbrast jag,
»men den är af egen art. — Jag har sex år, tillbragta
under drömmerier och vankelmodiga studier, studier utan
mål, sex år af kanske förlorad ungdomskraft att försona.
Jag behöfver ett nytt, friskt och verksamt lif, som kon-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jjteatermi/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free