Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
•ii. —
i snö-
rt; steg
att se
skall
ecl ett
i arm.
itta.
a Jo. :
svå-
a en
a till
tdain
;klig!
n tid
nbol,
ock
livar,
¡11 af
som
:yssa [
onst-
iman
imer
och
jag,
agta
utan
ona.
kon-
sumerar alla mina känslor och tankar, ty jag vill komma
ifrån mig sjelf och några sorgsna minnen. Jag behöfver
godtgöra, jag behöfver — glömma.»
»Jungfrun af Orleans» betraktade mig lugnt och for-
skande; jag kände mig genomborrad af en sierskas blickar.
»Glömma?» hviskade hon med en knappast hörbar
suck — »och redanhy
Hon steg långsamt upp, fattade ett elegant stryksticks-
etui och redde sig att tända lampan på bordet. Plötsligen
hejdade hon sig och satte sig åter i soffhörnet.
» Glömma ? — upprepade hon, liksom talande för sig
sjelf. — »Stackars Jo. Jo!»
Hur hon tydde eller tänkte, alltnog jag lät henne tyda
och tänka, Värdaste läsare! Man kan bigta mycket, men
inte allt af hvad man har att glömma eller minnas.
Vi sutto båda en lång stund tysta, och båda stirrande
på den döende brasan. Vi läste stumma i hvarandras och
våra egna tankar.
»Glömma», återtog hon ännu en gång, i det hennes
stämma blef allt mer och mer vibrerande och liflig —
»der ha vi en sporre, som duger för en konstnär, en gnista
för att tända hans heliga eld. Att glömma oss sjelfva
och att med hela vår varelse flytta in i en annans, det
är vår högsta, vår svåraste uppgift. — Lika tråkigt och
själsdödande det är, att, likt ett litet skolbarn, inplugga
sjelfva lexan af rollen, och att intvinga tankarna inom ett
fängelsegaller, som de oupphörligt vilja genombryta; lika
helsosamt är detta tvångsarbete för en själ, som behöfver
glömma. Ju mera rollens ord och tankar nötas in i värt
minne, ju mera öfvergå vi sjelfva i den karaktär vi skola
framställa.
Hvilken sällhet och tröst för ett hjerta, som vill
glömma, att identifiera sig med en annans, som lider eller
fröjdas genom oss, en drömfigur förstås, men som får lif
och verklighet till låns af den, som vill förgäta dem båda.
Ack, huru många gånger, då jag spelat en ung älske-
Jolin. Berättelser. I. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
