Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
lion bjöd mig en plats midtemot sin. — »Mina vänners
ansigten äro nu mina speglar, jag vet huru fasaväckande
jag ser ut.»
Jag hade ingen komplimang till svar, man kan inte
ha hjerta att ljuga inför lidandet, inför döden.
»Det var bra oartigt sagdt» — fortsatte hon med
ett matt småleende, — »men mina vänner förstå mig nog.
— Och gudskelof, jag tror att jag har några sådana, Till
och med de, som förr så mycket afundats mig, bli nu
mina vänner. Det har jag att tacka plågorna för. Se
mina fingrar, kan det kallas fingrar, ingen ring åt ett barn
kan sitta qvar på dem. Tio strumpstickor, kära Jo. Jo.!»
Och hon lekte skämtsamt med de af sjukdomen halft
förlamade små händerna, som nu voro nästan transparenta.
»Jag har inte sett Jo. Jo. på scenen på länge, rysligt
länge. Sist gick det bra med rygg och knän. Det var i
»Tartuffes urbilcl». Jag hade roligt som ett barn, som
leker med en docka. Den eleganta hofmannen på scenen
sjönk då och då ihop och glömde sin kostym och sin stolta
hållning. En vink af min solfjäder, och mannen var för-
vandlad.»
»Ack, hur skall jag kunna tacka mamsell Högqvist för
all godhet, allt intresse, all innerlig vänskap för mig?»
»Lägg en blomma på min graf!»
Och hon såg pä mig med sina härliga ögon, försto-
rade af sjukdomen, och strålande med nästan öfverjordisk
glans. De voro fulla af tårar.
»Dock» — återtog hon återigen leende — »det kunde
bli besvärligt nog för Jo. Jo., om jag dör i främmande
land. Nej haf mig i vänligt minne, och försvara mig litet
inför dem, som vilja lasta mig för mycket.»
Jag tryckte under tystnad hennes hand. Mitt hjerta
var för fullt, för att läpparne skulle kunna tala.
»Och nu får Jo. Jo. gå. Jag måste återigen lägga
mig, och får visst bannor af Malmsten, som kommer åkande
derborta. Vi träffas kanske inte mera, ty i öfvermorgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
