- Project Runeberg -  Teater- och skolpojksminnen /
41

(1895) [MARC] [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

41
hushållet med sin mor, yrkade på respekt för sina pligter,
och blef hemma för anordningen af en fest till morgon-
dagen. Föråldrarna och båda bröderna, som denna gång
rest landvägen, väntades ej hem förrän sent på natten eller
kanske följande morgon, ty friherrinnan G. var mycket rädd
för att åka i mörkret, och augusti månad närmade sig sitt
slut. Också jag var bjuden, men skylde på brådska med
mina läkarestudier. Magistergraden hade jag tagit samma
år, som du mins.
Men bokstäfverna dansade om hvarandra för mina
ögon, hvar gång jag från mitt fönster varsnade det hulda
idealet, som .sväfvade fram och åter öfver gården mellan
visthus och skafferier, och med sin klara stämma utdelande
vänliga råd eller befallningar bland gårdens tjenare. Du
skulle ha sett Olivia i sitt lilla hvita hushållsförkläde, och
med en liten spetsnäsduk vårdslöst, men artistiskt fästad
öfver de kastanjebruna lockorna; ja, min bror, du hade
blifvit förhexad, du som jag.
Tusen gånger hade hon kunnat läsa i mina ögon,
huru hon var tillbedd, fastän mina läppar af grannlagen-
het för min ställning aldrig uttalade en enda kärleksfras;
men, ack, den stenhjertade skämtade blott med mina ömma
känslor. Diktade jag under de skuggrika lindarne i parken
ett poem till Luna, eller ett ode till »Amanda», så dref
hon det grymmaste gyckel med mina idealer. Hon liknade
fullmånan vid en ogräddad hvetebulla och min Amanda
vid en fjolla, som kunde vara road af idel bombastiska
fraser. Sökte jag ett rim till ordet: njutning, hade hon
genast skrattande till hands ett »tutning» eller »utklutning»,
och ville jag rimma på: »förtjusning» hörde jag hennes
skalkande läppar sufflera: »snusning». Med ett ord, hon
sökte ständigt rycka mig i manteln vid mina poetiska himla-
färder, och frågade mig spefullt, om jag framdeles ämnade
skrifva mina recepter på vers.
Hushållsbestyren hade jagat rosens rodnad upp på de
vanligen ‘ så liljebleka, men icke sjukligt bleka kinderna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jjteatermi/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free