Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ns ve-
kring
Mail
draga
■amom
licket,
lärtan
iå na-
ig ett
mån
ästare
Idrar,
îa in-
im är
olans
ögsta
f sju
■efvat
kök,
rukt-
ärma
deis
adra,
Iduk
iligt-
edan
var
två
tili
’araf
f af
förtjenade lärarne i den nyssnämnda handplaggmottagnings-
konsten sina bästa brödbitar.
Med en skolpojkes hela sorglöshet och en förhärdad
galerslafs lättsinne gycklade vi nu vid brasan öfver björk-
risen och den kommande dagens okända öden. En liten
rödhårig pojke, jag tror han hette Welcher, förevisade med
stolthet en bar fläck af ett par tums omfång på sin hjessa.
Magistern hade skalperat honom dagen förut, och offret
brann nu af den ädlaste korsikanska törst efter hämd.
Med en min så vigtig som vore han uppfinnare af det
bästa bakladdningsgevär, förevisade han oss en liten dragg,
; sammansatt af små metkrokar. På en i ända rest bänk
hjelpte vi honom upp i taket, der han midt öfver katedern
. fastgjorde en liten ögla, smidd af en hårnål; en dylik
: fastades i taket ofvan och vid sidan af fönstret, och genom
öglorna stack han under mystisk tystnad en lång silkes-
: tråd, fästad med ena ändan vid metkroksdraggen och med
den andra nere vid en bordsfot närmast golfvet.
Han ämnade just närmare utveckla sin hämdplan, då
vi hörde magistern harlda i förstugan. Snabba som en
j svärm flugor, skrämda från en sockerbit, sutto vi alla i god
; ordning på våra platser, från hvilka vi på Welchers upp-
maning aflade en högtidlig ed, att hellre piskas ihjäl, än
förråda honom.
: - »Förbannade pojkar! Hvems mössa är det som jag
höll på att stupa omkull på? Nå, har ni inte mål i mun,
; ert ormfölje?»
Det var morgonens fridshelsiiing till de unga, beled-
sagad af en sittopp åt den stackars egaren af hufvud-
bonaden.
»Nå ställ upp er till bön, era slynglar! Hvem är det
som med en snöboll slagit in en ruta i mitt köksfönster?
Hvasa? Jag ska’ väl ta sanningen ur kroppen på er, så
länge jag orkar sköta min tjenst, det skall jag låta er veta,
era varulfvar! Ta opp psalmen der, cristos!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
