- Project Runeberg -  Teater- och skolpojksminnen /
58

(1895) [MARC] [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58
Och med mera välljud än andakt afsjöngs den vackra
morgonpsalmen :
»Att dig o Gud mitt offer bära
Min första känsla vara bör»,
fyrstämmigt inöfvad af vår förtjente och musikaliske sång-
lärare kantor Wåhlsten, och under hvilken sång den barske
magistern, som egentligen var sträng endast af princip,
syntes för några ögonblick både mild och full af vördnad
för stundens helighet. Men knappt hade de sista tonerna
förklingat, förrän busen åter fick magt med honom, och
hela den första timman af dagen försvann under en frukt-
lös ransakning om köksrutans baneman. På det att emel-
lertid någon afledare för hans vrede skulle för tillfället
uppletas, utdelades i förbigående ett par örfilar åt två poj-
kar, som veckan förut sönderslagit en ruta i portgången,
men längesedan betalt den både med kontanter och hand-
plagg.
»Jag ska lära er att inte glömma era synder!» brum-
made magistern, som under hela lektionen marscherade af
och an på den trånga platsen mellan båda skolborden, likt
ett lejon i sin bur.
Magister X. var en högväxt man, vid femtio eller
sextio år. Hans korpulens och hans röclblommiga ansigte
gåfvo honom utseendet af en välmående prost, medan hans
smutsgröna skinnkaskett och den ständigt på sned sittande
rödbruna peruken — som då och då till skolungdomens
fröjd fastnade i hufvudbonaden och då afslöjade en munk-
hjessa — skänkte honom ett visst tycke af en hederlig
skomakare, som nyss lemnat sin verkstad.
Förmiddagen försvann under en ständig rörlighet hos
vår magister. Vi blickade frågande på Welcher och hans
dragg i taket. Hans ögonspråk tycktes svara oss: »vänta!
vänta! Hämden vakar och väntar!» Risen begagnades,
ovanligt nog, endast ett par gånger på förmiddagen, ty
magistern utsträckte sina forskningar till rektorns klass,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jjteatermi/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free