Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där blommar också, fastän sparsamt: när
ljungheden lyser som ett eldhav i öster — i de
beträngda asp- och björkdungarna och i
stenhuggarnas fysiskt förmätna glädje: tjohej och
tänt är det här! Men i torparsjälarna
blommar det sällan, de är som källrar där det luktar
jord och rutten potatis. Finns det något Guds
ord där nere, sitter det som en slö och sorgsen
fluga, har det mörkt och väntar ingen vår. Har
det funnits en vildrosslinga i någon själ, är den
död för längesedan. Livet är snorigt och snårigt,
vidskepligt och glädjelöst.
Och finns det något vårligt och fritt, är det hos
en och annan av de fattigaste och sämst ansedda,
till exempel hos Valan, den gamle värkbrutne
båtsman Vals hustru, som i glad besatthet ränner
kring i stugorna, röker sin kritpipa och sjunger
sina visor. Hon är en nagel i ögat hos grannen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
