Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Helig-Kristina, som älskar allvaret, ordningen
och dygden. Tjofadeladeli, säger Valan och
vir-rar i väg. Å Gud, va jag är glad, trallar hon
på. — Hö, du ja, säger Helig-Kristina med
djupt förakt. Du far och spökar, hö. Du ditt
spöke! — Helig-Kristina har varit piga hos
länsman; hon är baptist och har pengar på banken.
Mest avvikande, mest för sig själva är målaren
Toressons. Deras stuga är en av de minsta och
den sämst underhållna. Som om den kände sin
mindervärdighet, har den gömt sig, krupit ner i
dälden mellan vägen och stenbacken. Den har
dolt sig bakom de två stora silverpilarna,
björkarna och morellträden. Om sommaren syns
nästan bara det gröna uppe från vägen.
Toressons representerar det irrationella där
uppe på Malmen. De är annorlunda än folket
annars, intensivare i gott och ont. Om där är
mer välbärgat hos grannarna, är där lika fullt
flackare och gråare. Deras stugor har tomma
ögon. Hos Toressons glimmar allt på något sätt
— solen i fönsterrutorna, risbrasorna på den
öppna spisen. Himmelrikets portar glimmar,
härifrån sedda, och helvetets eld kan synas
mycket fruktansvärdare här än hos de riktiga
yrkesläsarna. Alla Toressons har sitt särskilda sätt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
