Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127.
rinner för jämnan, de snörvlar och torkar ibland
bort det med ärmarna, som blir styva som horn.
Det kommer inte i fråga, att de har näsduk
med sig, fast fröken ständigt förmanar dem
därtill. Grisar, säger hon, förfärliga
smutsgrisar — usch! Men det hjälper inte mycket, de
flesta har ingenting emot att vara grisar. När
de stryker ut på griffeltavlorna spottar de stora
kladdar och torkar med nävarna eller med
ärmarna. De blir ålagda att skaffa sig en hartass
eller åtminstone en liten dyna att stryka ut med
och småningom förbättras sederna något. Men
om ärmarna inte blir fullt så styva, är dynorna
i stället alldeles blanka.
Det är naturligt att fröken känner obehag
inför snorungarna och ser vänligare på
rikemansbarnen. Oftast är de också artigare, vaknare,
mer begåvade. Det är lättare att blunda för
deras svagheter. Även Ivar tycker från sitt avstånd
bäst om dem, åtminstone vad det gäller flickorna.
Gud, vad de är fina och vackra. Ingen
prinsessa kan vara vackrare än Margareta i Säverum,
Brauns dotterdotter, eller Ohlzéns Birgit.
Margaretas syster, Eva, är inte lika vacker, hon är
puckelryggig och ser sorgsen ut, men hon har
något så snällt och eftertänksamt, som Ivar
beundrar. Hon är den styvaste bland flickorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
