Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141.
undfå Herrens heliga lekamen och blod. Men
ännu har klungan sin dagliga vandring mellan
Åby skola och byarna norröver. Och de har sina
påhitt alltjämt. Deras liv har behov av spänning
och äventyr och de finner alltid utlopp för sitt
behov.
Att försöka slå ner skorstenarna på de små
ryggåsstugorna efter vägen, är inte alldeles
riskfritt, fast sällan omedelbart farligt. Om det bor
en gammal gumma i stugan kommer hon ut och
skriker och hytter med käppen och hotar på sitt
enfaldiga gammalspråk — ropar på Gud eller, i
yttersta förtvivlan, på fan och hela hans anhang.
Pojkarna gapskrattar och drar sig tillbaka ett
stycke, ibland kryper de ner bakom stenmurarna
och lägger sig på lur. När gumman haltat in
börjar beskjutningen på nytt i betäckning av
muren; kommer hon ut igen ser hon inte en kotte,
hör bara ett jamande eller buande här och där.
Det är rätt ofarligt, för hon känner inte igen
ungarna. Men till slut tillkallar hon folk om
eftermiddagarna, så att leken blir betänklig.
Pojkarna får söka omvägar när de skall hem, risken
är för stor. Man får klara sig, så det inte blir
smörj.
Men det finns så mycket annat att hitta på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
