Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142.
En éådan dag när man av rädsla gör omvägen
åt Säverum, hittar någon på att lura med en av
flickorna från Övraboda, en tanig och fräknig
jänta som är lite bakom. Om du följer med oss
i stället för den andra däkskocken ska du få
karameller, lovar Klas Mård och blinkar med
ögonen. Får jag dem då, går flickan på, var har
du karamellerna då?
Vänta lite säger pojkarna — tills vi kommer
förbi gårdarna, menar de. När de kommer in på
den ensliga byvägen som svänger upp mol
Malmen och landsvägen, är det färdigt. — Jag skulle
ju ha karameller, plutar Agda.
Här har du dom, grinar pojkarna och slår
ring kring henne. De har knäppt upp gylfen och
petat fram könsorganen. — Här har du
karamellerna för faen, hahäha — Agda — här har
du dom, si här — och här för faen, hihi ho!
Flickan står först alldeles handfallen och tittar
fånigt från den ene till den andre. — Si för faen,
kom och sug på dina karameller, kom Agda, kom
Agda, lockar pojkarna, som när man lockar
vänligt på en kalv. Då börjar hon plötsligt vråla
och kasta sig på flykten. Pojkarna efter. Hon
snubblar över en sten, skriker och gråter.
Pojkarna kastar sig över henne i en klunga: Nu ska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
