Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143.
du få se på faen, nu ska vi–nu ska vi —
allihop–(hur de nu säger det!). Flickan
skriker, värjer sig, klöser och slår. Hon skriker
på mor, på Gud i högan sky. Jesus — era
förgrymmade — släpp, slääppp! De river och
sliter i klänningen, hon vrider sig och skriker, de
får henne inte stilla.
Låt bli, ni blir olyckliga för det här, säger
Ivar, som ju måste följa med den vägen Bertil
går. Rör henne inte, ni blir olyckliga! — Håll
truten skriker store Zätterlund. Håll truten, du
lille faen, säger Bertil. Det angår inte dej, du
kan inte, men hålla truten ska du!
Ivar försöker komma före för att inget se.
Strax efter har flickan tagit sig loss och hon
springer gråtande uppför backarna. — Efter
henne, påna igen! skriker en. Låt henne ränna,
säger en annan.
De ä bäst låta henne ränna i förväg. Hon
får löpa. Klänningen är i trasor i sidorna och
på ryggen. De blir lite försagda. Zätterlund,
som bor granne med Agda, börjar se dyster ut.
Jag rörde henne knappt för faen, bedyrar han.
Och inte jag heller, säger de andra. Hon trillade
kull, den faen, kommer de överens om — hon
trillade ju där så klänningen sprack. Jävla för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
