Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det oväntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våldsamt, att de inte kunde stå stadigt på benen. Ett
par gånger välte släden, och de blev tvungna att lägga
den ohyggliga lasten upp på den igen. De sista hundra
foten, innan de nådde gravarna, gick uppför en brant
sluttning, och de kröp uppför den på alla fyra,
liksom slädhundarna, begagnade armarna som ben och
nstack ned händerna i snön. Men trots detta blev de
ett par gånger dragna tillbaka av slädens tyngd och
gled och rullade utför backen, vid vars fot döda och
levande, draglinor och släde hamnade i en ohygglig
röra.
— I morgon ska jag sätta upp en bräda med deras
namn, sade Hans, då gravarna var igenkastade.
Edith grät. Några brutna meningar hade varit allt,
hon kunnat prestera i ersättning för liktalet, och nu
var hennes man tvungen att nästan bära henne tillbaka
till stugan.
Dennin var vid fullt medvetande. Han hade rullat
sig fram och tillbaka på golvet under sina fruktlösa
ansträngningar att göra sig fri. Han såg på Hans och
Edith med glödande ögon, men han försökte inte säga
något. Hans nekade fortfarande att röra vid mördaren
och såg vresigt på Edith, då hon släpade honom över
golvet in i männens sovrum. Men hur mycket hon
än ansträngde sig, kunde hon inte lyfta honom från
golvet upp i kojen.
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
