Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det oväntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är bättre att låta mig skjuta honom, så har
vi inte mera besvär med honom! sade Hans med ett
sista försök att bringa henne till förnuft.
Edith skakade på huvudet och gav sig på nytt i lag
med det arbete hon hade påtagit sig. Till hennes
överraskning gick det denna gång mycket lätt att få
upp honom, och hon förstod att Hans hjälpt henne.,
Nu skulle köket göras rent. Men då det var gjort,
ropade golvet fortfarande om den tragedi, som hade
ägt rum, och Hans hyvlade av fläckarna och gjorde
upp eld i ugnen med spånorna.
Dagarna kom och gick. Långa timmar var det bara
mörker och en tystnad, som endast avbröts av stormens
tjutande och bränningens dån mot den isklädda
stranden. Hans lydde Ediths minsta order. Hela hans
underbara företagsamhet hade försvunnit. Hon hade
beslutat sig för att behandla Dennin på sitt sätt, och
därför överlät han hela saken i hennes händer.
De levde i ständig ångest för mördaren. Det fanns
ju alltid den möjligheten, att han kunde göra sig fri
från de rep, varmed han var bunden, och de var
tvungna att vaka över honom både dag och natt. En
av dem måste ständigt sitta vid sidan av honom med
den laddade bössan i knät. I början försökte Edith
med åttatimmarsvakter, men den ständiga spänningen
var för mycket för dem, och sedan avlöste hon och
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
