Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vargungarnas färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snabbt nedåt Yukon. Det är allt. Men jag vet, att
vargungarna reser efter mannen med det ena ögat.
Det är februari, och vi har kört femtonhundra miles.
Vi närmar oss Berings hav. Det är stormväder och
snöfog, och släden går mycket tungt. Vi kommer till
Anvig. Jag vet inte, men jag tror säkert, att de får
brev i Anvig, för de är mycket upphetsade, och de
säger: "Kom, låt oss skynda på, låt oss komma iväg!"
Men jag säger, att vi måste köpa proviant, och de
säger, att vi måste resa med lätt packning och snabbt.
Och de säger också, att vi kan få proviant i Charley
McKeans stuga. Då förstår jag att de ska ta den
stora genvägen, för det är där Charley McKean bor,
på det ställe, där den stora svarta klippan reser sig
vid slädspåret.
Innan vi far, talar jag kanske två minuter med
den katolske prästen i Anvig. Jo, det är en man med
ett öga, som har farit förbi och som färdas mycket
snabbbt. Och jag vet, att de söker mannen med det
ena ögat. Vi reser från Anvig med mycket lite
proviant och med lätt packning och fort. Vi har köpt
tre nya hundar i Anvig, så vi kör mycket raskt.
Mannen och kvinnan är alldeles galna. Vi ger oss iväg
tidigare på morronen och kör längre om kvällarna.
Ibland väntar jag på att de ska dö, bägge vargungarna,
men de vill inte dö. De bara går och går. När torr-
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
