Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vargungarnas färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hostan riktigt ansätter dem, så håller de händerna
för magen och kryper samman i snön och hostar och
hostar och hostar. De kan inte gå, de kan inte tala.
De hostar kanske i tio minuter, kanske en halvtimme,
och sedan rätar de på sig, och med tårarna frusna
fast på kinderna säger de bara, som de alltid brukar:
"Vidare! Vidare!"
Även jag, Sitka Charley, är mycket trött, och jag
tycker, att sjuhundrafemti dollars är ett ringa pris för
det arbete jag gör. Vi tar den stora genvägen, och
spåret är ganska färskt. Vargungarna springer med
näsan nere vid spåret och de säger: "Skynda dig!"
Hela tiden säger de: "Skynda dig! Fortare! Fortare!"
Det är strängt för hundarna. Vi har inte mycket
proviant, och vi kan inte ge dem nog att äta, och de blir
utmattade. De måste arbeta hårt. Kvinnan är ledsen
över det, och hon har ofta tårarna i ögonen för deras
skull. Men den onde ande som finns inom henne och
som driver henne framåt, vill inte tillåta henne att
stanna, så att hundarna kan vila.
Och så kommer vi fram till mannen med det ena
ögat. Han ligger i snön vid sidan om slädspåret, och
hans ben är brutet. Därför att hans ben är brutet har
han inte kunnat inrätta sig riktigt, och han har legat
i sina filtar i tre hela dar och hållit eldeji vid liv.
Då vi finner honom ligger han och svär. Han svär
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
