Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vargungarnas färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi går vidare. Och som i en dröm går vi genom
tystnaden. Hela tiden, under det vi går, är det som
en dröm, och vi känner inga smärtor; och varje gång
vi faller, vaknar vi upp, och vi ser snön och bergen
och det färska spåret av den man som är framför oss,
och våra plågor börjar på nytt. Vi kommer till ett
ställe, varifrån vi kan se långt ut över snön, och det
som de söka är rakt framför dem. En mile längre bort
är där svarta fläckar i snön. De svarta fläckarna rör
sig. Där är en dimma för mina ögon, och jag måste
anstränga min själ för att kunna se. Och jag ser
en man med hundar och släde. Vargungarna ser det
också. De kan inte längre tala, men de viskar:
"Vidare, vidare. Raska på!"
Och de faller omkull, men kommer på fötter igen.
Mannen, som är framför oss — hans seltyg, som är
gjorda av filtar, går ofta i sönder, och han måste
stanna för att laga dem. Våra selar är i gott stånd, för
jag har varje natt hängt upp dem i träden. Klockan
elva är mannen en halv mile framför oss. Klockan
ett är han en kvarts mile framför oss. Han är mycket
svag. Vi ser honom flera gånger falla omkull i snön.
En av hans hundar kan inte gå längre, och han skär
selen av honom och låter den bli efter. Men han
dödar den inte. Jag dödar den med yxan, då jag går
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
