Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vargungarnas färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och sålunda kom det sig, att jag, Sitka Charley,
fick se de två vargungarna dräpa sitt byte. Där blev
icke yttrat ett enda ord. Den främmande bara morrar,
och hela tiden är där ett hungrigt uttryck i hans
ansikte. Och han vaggar fram och tillbaka med lutande
axlar, krokiga knän och benen långt ifrån varandra,
för att han inte ska falla omkull. Mannen och
kvinnan stannar på kanske femti fots avstånd från honom.
De står också med benen långt isär, för att inte falla
omkull, och de vaggar fram och tillbaka. Den
främmande mannen är mycket svag. Hans arm skakar,
och då han skjuter på mannen, träffar kulan snön.
Mannen kan inte ta av vanten. Främlingen skjuter på
honom igen, och denna gång går kulan förbi i luften.
Då tar mannen sin vante mellan tänderna och drar av
den. Men hans hand är förfrusen, och han kan inte
hålla revolvern, utan den faller ned i snön. Jag ser
på kvinnan. Hon har tagit av sin vante och håller
den stora revolvern i handen. Tre gånger skjuter hon,
snabbt — så här. Det är samma morrande uttryck i
den främmandes hungriga ansikte, då han faller
framstupa i snön.
De ser inte på den döde mannen. "Låt oss gå
vidare!" säger de. Och vi fortsätter. Men nu, då de
funnit den de sökte, är de som döda. Deras sista
krafter är utnyttjade. De kan inte längre stå på benen.
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
