Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Vandringsmän som mötas - 2. En platonisk fosterlandsvän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans patriotism passade illa till hans yttre. Jag
hänför en sådan fosterlandskärlek till kraftiga
gråhårs-män i rysk generalsuniform, män, som tillbragt sin
mesta tid i det stora Ryssland, men aldrig glömt sitt
finska fosterland, enkla och vänliga representanter för
en släkt, som håller på att försvinna. Men min
landsman framför mig var en nervös och finlemmad herre
med en något närsynt, ljusskygg blick, som dock var
allt annat än frånstötande, när den hvilade vänlig på
en. Hans yttre var hälften en diplomats,- hälften en
förfinad och ömtålig sjuklings, och hans stämma hade
helt andra diskreta tonfall än hvad kommandot öfver
soldater brukar gifva. Jag kunde icke värja mig för
intrycket att han anlagt sin patriotism för tillfället, att
den hörde till hans uppfattning af god ton mot en
person, som var från Finland, och denna hans
uppfattning hade jag ju ingen rätt att mästra, men väl kunde
jag förhålla mig alldeles likgiltig mot den.
Om en stund reste sig herrskapet von Steven
och tackade för den angenäma timme de tillbragt i
mitt sällskap. Jag parerade den artiga frasen med en
annan lika artig och beredde mig att följa dem ett
stycke på väg. Men därförinnan togo de ett bestämdt
löfte af mig att jag skulle uppsöka dem i deras villa
i Sorrento i morgon, spisa middag hos dem och icke
göra mig någon brådska med återfärden till Neapel,
om jag icke tvingades därtill af min reseplan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
