Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Vandringsmän som mötas - 4. I alla fall en landsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skingra någon gammal misshällighet mellan herr von
Steven och hans ungdomsvänner i Finland.
Jag tänkte mig ett ögonblick att det var något
slags affärsförvecklingar, som i tiden tvungit herr von
Steven likt så många andra att lämna sitt hemland
och kände redan ett visst obehag öfver att bli
nödgad skrifva några skrufvade tidningskorrespondenser i
en sak, som med all säkerhet var sjuk.
Jag stämdes därför mindre gynnsamt af
elegansen i salongen, — en person, som lämnat borgenärer
och fordringsägare efter sig i hemlandet i mer eller
mindre goda villkor, hade bort bespara sin litterära
advokat anblicken af dessa dyrbarheter.
Likasom han läst mina tankar, riktade herr von
Steven sin blick på mig med ett misstänksamt, nästan
såradt uttryck och sade:
— Slå er ner och gör er bekvämt! Tag en
cigarr, var så god! Var inte rädd för att jag skall
missbruka er vänlighet att besöka oss. Det är inte min
sed och inte min hustrus heller. Om det passar sig
skall jag längre fram tala om för er ... nå ja, det är
en så gammal historia redan, öfver trettio år gammal,
så det knappast är lönt att gräfva upp den ur
glömskan. Mina forna vänner ha glömt den redan, och jag
själf har också glömt den — inte sannt Julia?
Hans hustru log ett menande litet och
melankoliskt leende till svar, suckade och föreslog sedan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
