Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - En patriot utan fosterland - 5. I harnesk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag var gudskelof ung, och jag älskade.
Ungdom och kärlek komma en alt glömma mycket och
att försonas med allt. Jag vande mig småningom vid
att med en arrogant öfverlägsenhet och ett stolt inre
hån se förbi alla de många vreda och föraktfulla
blickar, som träffade mig, hvar än jag rörde mig ute. Jag
visste, att denna min utmanande hållning gjorde mig
dubbelt smädad och hatad, men jag fann just däruti
ett slags satanisk och ironisk glädje, som gjorde mig
fullkomligt hård och otillgänglig som oftast.
Den jag sörjde mest var W-ll, och jag fruktade
alltid att möta honom på gatan eller på kaféerna, ty
det hade gjort mig så oändligt ondt att se, eller
rättare känna denne min noble, unge och varmhjärtade
vän spotta mig i ansiktet med sin glödande och
harmfulla blick. Lyckligtvis mötte jag honom icke på länge.
Jag kunde förstå, att han i år icke uppehöll sig vid
universitetet.
Jag lefde därför icke en enslings lif, långt ifrån.
Visserligen föll det mig aldrig in att trotsa opinionen
och visa mig ute på restaurationerna sedan det blifvit
mörkt, det hade med stor sannolikhet föranledt en
skandal, ett skymfande af mig, utan att jag erhållit
någon annan upprättelse än den, att några bra och
tappre unge män hade satt sin framtid på spel och
blifvit relegerade från universitetet. Det ville jag icke,
och jag höll mig undan det offentliga lifvet på gatorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
