Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iVagra säga, att Gud skapat yerlden a t kärlek till
henne, för hennes lycksalighet^ ändra, af kärlek
till Sig, för Sin ära* Borde mail ické söka inidteiå
i en evig Medlare ock säga, att skapelsen är för
Sonens skull; såsom en kärlekens skänk till Honörn
af Fadren? 1 Honom njuter Fadrén sin ära utaii
sjelfviskhet; i Honom älskat* Han Verldéii iitaii
sjelf-förnekelsé-
Säga vi, att vériden är skapad genom £>onén, så
ligger skänken just deruti, att hon gifves Hon o ni
att skapä. Skäbken har sin betydelse, icke såsom
död, färdig sak, utan såsom grund för Verksamhet
och föryärfning.
Har nu Gud från början älskat yerlden för
Sonens skull, är det icke yidare äfven för Sonens skull;
som Han yredgas öfver hennes brottslighet? HurU
skulle Han då kunnå förlåta för annat, än samfflä
Sons skull?
Att det är Söncn, hyilken äfven ursprtingligeti
såsom Medlare förenar oss med Gud, derpå gifves
det högsta bevis, då Han, såsöiii Försonare, å nyo
förenar sjelfya den fallna meimiskan med Fadren.
Att det åter lika visst är Sonen, bvilken likasom
träder emellan och skiljer syndaren och Gud,
vinner sin slutliga bekräftelse, i det Han, med af
Fadren öfverlåten magt, uppträder såsom den förbar*
dades Romare. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
