Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likväl dennas lif på det kela varit mér mångfaldigt
oeh rikt på gestalter ocli förhållanden af interesse.
Och, om detta interesse berott, ej blott af gestalterna,
ntan af min egen vidgade förmåga att interesseras,
har emellertid det umgänge, som derur utvecklat
sig, helsosamt återverkat på sjclfva denna förmåga,
stärkt och Ufvat den. Alltmer behandlad såsom
man och allt närmare trädande en manlig
verksamhet till mötes, har jag alltmer lärt att så känna
mig.
Jag har läst mindre än för två år sedan och i
yttre gestaltning af mina idéer presterat mindre än
då; men, om jag då eröfrade eller njöt det vunna,
har jag nu i speculationen alltmer lärt mig
försakelsens kraft, som vinner i enfald, — den försakelse oeh
enfald, som tillhör all positiv lära och är Qerran
från Criticismens sken-försakelse. Till Upsala
återvänder jag med en viss längtan, med styrkt mod
och visserligen ej utan många drömmar. Vare de
skuldfria och utan Nemesis!
Mitt innersta lif bar än i stiltje, än i storm
be-pröfvats, ofta öppnats, ofta slutit sig. Djupare,
ödmjukare känsla af synd, renare anammande af Guds
nåd, heligare aktsamliet på mina ögonskenliga,
större vanarter: och ändå lika så visst slummer,
liknöjdhet och fritt spel af mången omild ande! — I hvad
som tiden ger, har jag utsagt, att jag väl också
nu genom tiden vunnit; andens eviga gåfvor,
huru vidt tillegnade jag mig dem? — Herre! gack
icke till doms med Din tjenare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
