Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Upsala; Vintern 1833.
Ännu på denna dags aftonstund viil jag sända
Dig en helsning. En natt skall icke lägga sig
emellan det sista talade och det första skrifna ordet till
Dig. (Jtanföre ljuder åns stilla brns, likasom i går
och i förrgår, en flykt, som evigt dröjer, ett farväl,
tom aldrig dör. Men Du, som i går ocli i förrgår
stod här, vinkar mig nu ur ett flyende fjerran oeb
snart ur ett fjermare. Blott min längtan blir det
då, sqm här troget dröjer, nnder det den, i
kno-tande oro, städse går och åter går att söka Dig.
Men denna längtan är blott ett rörligt minne:
minnet är tacksamhet, tacksamheten välsignelse.
Med denna har jag tryckt inseglet på det lif, som
nu slutat, och lagt invigningen på det umgänge, hvar*
tiU dessa rader äro begynnelsen.
1 morgon är årsdagen af vår Candidat-Examen.
Jag skulle med blygsel och harm tänka på det år,
som förflutit nästan utan några rcsultater i det yttre,
om icke äfven i detta hänseende det föföngliga i
verkheligheten vore mig klart. Att inre mognad vnnnits
under denna tid, tycker jag mig kunna finna; talets
gåfva kommer väl i sinom tid. —
Du frågar kanske, hvad jag gjort, sedan du
reste. Läst i Steffens «von der falschen Thcologie und
dem wahren Glauben». Det var en rätt skön
läsning. I theoretiskt afseende fanns väl icke mycket
nytt; men genom det hela gick ett lif, befastadt gen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
