Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farfar Archip och Lenka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rörda virrvarret av röster avbröts tvärt, som om det
kastats ut ur rummet.
— Danilovna har ljugit, den satans käringen! röt
någon, vars djupa, vredgade stämma träffade Lenkas öron
som ett slag.
— Kanske har de gömt det någonstans? skrek en annan
ännu högljuddare.
Och så mullrade åter den sträva basrösten.
Det föreföll Lenka, som om alla dessa ljud hamrade
på hans huvud, och det gjorde så ont, att han förlorade
medvetandet och liksom sjönk ned i en svart avgrund,
som gapade emot honom.
Då han åter kom till sans, kände han, att hans huvud
låg i farfaderns knä, och rakt över sitt ansikte såg han
farfaderns, som tycktes ännu jämmerligare och ynkligare
än någonsin, och ur farfaderns ängsligt blinkande ögon
föllo små grumliga tårar ner på hans panna och rullade
kittlande över kinderna ner på halsen . ..
— Har du hämtat dig igen, min käre gosse? ... Kom,
låt oss gå härifrån! Kom, de har släppt oss igen, de
djävlarna!
Lenka reste sig upp från gubbens knän och satte sig
bredvid honom. Hans huvud kändes så tungt, som om det
ville falla från axlarna ... Han tog om det med händerna
och vaggade det sakta stönande av och an.
— Värker det lilla huvudet? Ack, min stackars käre
gosse! Så de pinat oss, de vilddjuren! En dolk hade
försvunnit, ser du, och en liten flicka hade tappat en
halsduk, och så föll de genast över oss. Vi är tiggare, därför
måste vi också vara tjuvar ... Ack, Herre Gud! .. . varför
straffar du oss så hårt? ...
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
