- Project Runeberg -  Konovalof /
57

(1936) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farfar Archip och Lenka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Farfaderns gnällande röst skrällde i öronen på Lenka,
och han kände, hur det inom honom tändes som en liten
brännande gnista, som tvang honom att maka sig ifrån
farfadern.

Han makade sig bort och såg mörkt upp i hans ansikte,
ur vars rynkor han tyckte att små otäcka, falska ormar
tittade fram ... Han ryckte till och såg sig omkring.

De sutto strax utanför byn i den täta skuggan av en
stor svartpoppel. Det led mot natten, månen hade gått
upp, och dess mjölkvitt silverglittrande sken utgöt sig
över den vida stäppen och kom den att se mindre ut än
på dagen — mindre, men ändå ödsligare och vemodigare.
Långt bort i fjärran, där stäppen smälte ihop med himlen,
uppstego violetta moln, som sakta seglade över månen
och kastade mörka skuggor på marken. Långsamt och
tankfullt kröpo skuggorna fram och försvunno plötsligt,
som om de ramlat ner i de sprickor, de brännande
solstrålarna grävt i jorden ... Från byn hördes röster, och
här och där tindrade ljus, som tycktes blinka åt de
guld-skimrande stjärnorna på himlen.

— Kom, min gosse ... vi måste gå, sade farfadern.

— Nej, låt oss sitta här... en liten stund till! sade
Lenka sakta.

Han tyckte om stäppen. Han tyckte om att när han
vandrade fram över den om dagarna, se dit bort, där
himlavalvet tycktes stöda sig mot dess breda bröst... Och
där föreställde han sig stora underbara städer, befolkade
av märkvärdigt goda människor, som man icke behövde
tigga om bröd, utan som gåvo självmant. . . Och då
stäppen utbredde sig allt vidare framför honom, och där
plötsligt dök upp en by, lik alla dem han redan sett förut,

57

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konovalof/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free