Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jemeljan Piljaj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
började äta upp fläsket och det smakliga, mjuka brödet.
Jemeljan smackade därunder högljutt bela tiden, i det
han med flit undvek min blick.
Det blev afton. I fjärran steg nattens dunkel upp över
havet och svävade närmare och närmare, överdragande
den sakta böljande vattenytan liksom med en fin,
blå-aktig slöja. Från samma håll höjde sig en rad gul violetta,
av rosigt guld kantade moln, som gledo mot stäppen och
ännu mer ökade skymningen. Men där långt, långt borta
vid stäppens rand hade en väldig solfjäder av purprade
strålar utbrett sig och färgade himlen och jorden i mjuka,
varma skiftningar. Vågorna slogo mot stranden, och havet
— här rosenrött, där borta djupt mörkblått — var av
underbar prakt och skönhet.
— Nu ska vi röka, sade Jemeljan, sedan vi slutat vår
måltid. Ska vi gå vidare eller övernatta här?
— Jag har ingen lust att gå vidare, förklarade jag,
låt oss stanna här.
— Gärna för mig, sade Jemeljan, i det han sträckte ut
sig på marken och stirrade upp mot himlen.
Så lågo vi tigande en stund. Jemeljan blåste ut tjocka
blågrå rökmoln i luften. Jag såg mig omkring och
frossade i åsynen av det härliga aftonlandskapet.
Vågornas entoniga plaskande mot stranden hördes långt över
stäppen.
— Vad du än må säga, började plötsligt Jemeljan, så
skulle det inte vara så dumt att knäppa en sådan där rik
knös en gång. Man skulle naturligtvis bära sig klokt åt.
— Vad är det, du pratar nu igen, svarade jag
förargad.
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
