Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.
En vecka hade förflutit, och jag och Konovalof hade
blivit goda vänner.
■— Du är också en enkel och okonstlad pojke! Det
tycker jag om, sade han med ett brett leende och klappade
mig med sin väldiga hand på axeln.
I sitt yrke var han en riktig konstnär. Man skulle ha
sett, hur han handskades med en stor degklump på sju
pud och vältrade den runt i fatet, eller hur han, lutad
över tråget, knådade den elastiska massan, som kved under
hans stålhårda fingrar.
Allra först när jag såg, hur hastigt han sköt in i ugnen
de ogräddade bröden, som jag nätt och jämnt hann flytta
från faten på hans spade, fruktade jag att han skulle
kasta dem på varandra, men när han gräddat tre ugnar,
och icke ett enda av de hundratjugu granna, vackert bruna
och högvälvda bröden blivit det minsta "tummade" i
kanten, insåg jag, att jag hade med en artist i sitt fack att
göra. Han älskade sitt arbete, lät hänföra sig av det, var
ledsen, när ugnen gräddade dåligt eller degen jäste
långsamt, blev arg och trätte på bagarmästaren, när han köpt
fuktigt mjöl, och var glad och belåten som ett barn, när
bröden kommo fram ur ugnen vackert runda och höga,
lagom bruna och med en tunn, knaprig skorpa. Då
brukade han ta det vackraste brödet från spaden, kasta det
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
