Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur ena handen i den andra, för att icke bränna sig alltför
mycket och med ett muntert skratt säga åt mig:
— Titta, en sån grann en du och jag åstadkommit...
Och det var mig ett nöje att se på detta stora barn,
som lade hela sin själ i sitt arbete, såsom vi alla borde
göra...
En gång frågade jag honom:
— Hör nu, Sascha, det sägs, att du ska sjunga så
vackert?
Han rynkade dystert pannan och sänkte huvudet.
— Nog sjunger jag ... men det kommer bara åt mig
ibland ... så där stötvis. När svårmodet börjar anfäkta
mig, då sjunger jag... Och om jag börjar sjunga, så
blir jag svårmodig. Därför är det bäst du tiger med den
saken och inte retar mig. Sjunger du inte själv? Ack, vet
du vad,, låt bli det! Vänta, tills det kommer över mig ...
då kan vi sjunga tillsammans ... Under tiden kan du ju
nöja dig med att vissla. Är du med på det?
Jag samtyckte naturligtvis och visslade i stället, när
jag fick lust att sjunga. Men ibland glömde jag mig och
började gnola något i näston, under det jag knådade degen
eller rullade ut den på bakbordet. Konovalof hörde på
mig, tuggade med läpparna och påminde mig efter en
stund om mitt löfte. Eller också röt han åt mig:
— Sluta då! Låt bli att skråla!
En dag tog jag fram ur min kista en bok och började
läsa, lutad mot fönsterposten.
Konovalof låg utsträckt på degtråget och halvsov, men
prasslet av bladen, när jag vände dem, kom honom att
öppna ögonen.
— Vad är det där för en bok?
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
