Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tände på golvet. Först Pila och Sysojka. Och sedan
Stenka ... Ett sådant öde... Spottade han verkligen ut
tänderna ... va?
Och han skakade i hela kroppen av upphetsning.
Dessa av Stenka utspottade tänder hade gjort ett
särskilt intryck på honom, och han förde oupphörligt
samtalet tillbaka på dem.
Vi voro bägge två som berusade av den grymt
pinsamma tortyrscen, som upprullats för oss.
— Läs den en gång till för mig, hör du, bad
Konovalof, i det han tog upp boken från golvet och räckte
mig den. Och så visa mig, var det står skrivet, det där om
tänderna!
Jag visade honom stället, och han liksom sög sig fast
vid det med ögonen.
— Står där verkligen, att "han spottade ut dem tillika
med blodet"? Det är ju precis likadana bokstäver som
alla de andra... Herregud! Tänk, vad han måste ha
pinats! Till och med tänderna . .. och hur går det sen då?
Blir han avrättad? Ack, Gud vare lov, att han blir
befriad från sina kval!
Han yttrade detta med en så lidelsefull belåtenhet, att
jag icke kunde bli annat än rörd över hans gränslösa
medlidande med den torterade Stenka.
Hela denna dag gingo vi som i en underlig dimma, vi
talade bara om Stenka, drogo oss till minnes drag ur hans
liv, de folkvisor, som diktats om honom, hans tortyr och
avrättning. Två gånger stämde Konovalof upp en sång
med sin klingande baryton men avbröt sig genast igen.
Han och jag blevo ännu bättre vänner än förut
alltifrån den dagen.
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
