Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låt bli, säg ingenting! Avrättade de honom? Va? Läs,
fort, Maxim!
Man kunde ha trott, att han var Rasins köttslige bror;
det var, som om något oslitligt blodsband ännu efter tre
sekel förenade denne barfotalasse med Stenka, och som
om barfotalassen med hela styrkan av sin kraftiga gestalt
och hela sin lidelsefulla, svårmodiga själ kände den
smärta och vrede, som den "frie falken" trehundra år
förut erfarit, när han tillfångatogs.
— Läs, för Kristi skull!
Jag läste, upprörd och eldad, med våldsamt klappande
hjärta och genomlevande, jag också, Stenkas lidanden och
kval. Så kommo vi till tortyrscenen.
Konovalof skar tänderna, och hans blå ögon glödde
som kol. Han ställde sig tätt bakom mig och kunde icke
slita ögonen från boken. Hans flämtande andedräkt
pustade i mitt öra och fläktade håret ner i ögonen på mig.
Jag tog mig över pannan för att stryka det tillbaka.
Konovalof såg det och lade sin tunga hand på mitt huvud.
— Då skar Rasin tänderna så våldsamt, att han
spottade ut dem tillika med blodet på golvet...
— Djävlar anamma! skrek Konovalof och ryckte boken
ifrån mig, slungade den i golvet och kastade sig själv
efter.
Han grät, men som han skämdes för sina tårar, tjöt han
för att kväva snyftningarna. Han borrade ner huvudet
mellan knäna och grät, i det han torkade ögonen på sina
smutsiga säckvävsbyxor.
Jag satt mittemot honom på tråget och visste icke, vad
jag skulle säga, för att trösta honom.
— Det är förfärligt, Maxim! sade han, alltjämt sit-
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
