- Project Runeberg -  Konovalof /
192

(1936) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om människorna. Å ena sidan ansåg han dem fullständigt
i stånd till att inrätta ett liv i frihet, å den andra
föreföllo de honom svaga, bristfälliga och ur stånd till annat
än att ömsesidigt anklaga varandra.

Mycket ofta varade dylika tvister från tolv på middagen
ända till tolv på natten, och Konovalof och jag fingo
leta oss hem i mörker, vadande till knäna i smuts.

En gång voro vi nära att drunkna i ett kärr, en annan
gång råkade vi ut för en patrull och fingo tillbringa
natten på vaktkontoret i sällskap med ett tjugutal vänner
från "glasfabriken", vilka från polisens synpunkt voro
högst misstänkta individer. Stundom hade vi icke lust att
filosofera, utan gingo långt bort över ängarna på andra
sidan floden, där det fanns små insjöar, ännu vimlande
av småfisk från den senaste översvämningen. I snåren på
stranden av någon sådan liten sjö tände vi upp en eld1,
endast och allenast för att förhöja den poetiska
stämningen, och läste en bok eller filosoferade om livet. Och
stundom föreslog Konovalof tankfullt:

— Om vi skulle titta på himlen, Maxim!

Vi lade oss på ryggen och stirrade upp i det blå
bottenlösa djupet över oss. I början hörde vi både prasslet av
löven omkring oss och plaskandet av vattnet i sjön, vi
kände marken under oss och närvaron av allt, som omga\
oss . .. Men så drog småningom den blå himlen oss till
sig och insvepte vårt medvetande i ett töcken, vi förlorade
känslan av tillvaron, rycktes liksom loss från jorden och
svävade genom himlarymden i ett slags kontemplativ
halvslummer, som vi bemödade oss att icke störa varken
genom ett ord eller en rörelse.

Så lågo vi flera timmar i sträck och återvände sedan

192

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konovalof/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free