Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hem till vårt arbete, andligt och kroppsligt uppfriskade
och föryngrade av denna förtroliga samvaro med naturen.
Konovalof älskade naturen med en djup, ordlös kärlek,
som endast gav sig uttryck i den milda glansen i hans
ögon, och under dylika färder var han alltid genomträngd
av en fridsamt kärleksfull sinnesstämning, som ännu mer
förhöjde hans likhet med ett barn. Stundom utbrast han
med en djup suck, i det han såg upp mot himlen:
— Ack! . . . Vad det är skönt!
Och i detta utrop låg mera mening och känsla än i de
lyriska utgjutelserna hos åtskilliga poeter, som prisa
naturen snarare för att upprätthålla sitt rykte som fina
skönhetskännare än av verklig hänförelse för dess
uppenbara fägring . .,
Liksom allting annat förlorar också poesien sin heliga
enkelhet och omedelbarhet, när man gör den till yrke.
13. —
G or k i, Konovalof.
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
