Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Behövs det verkligen någon kommentar till detta
tragikomiska resonnemang, vilket på bekostnad av den
stoiska moralen framhäver den kristna, allt
övervinnande mänskokärleken, som gör förböner även
för förföljarna, som för guds skull övervinner allt
hat och bitterhet, och som i samma andedrag genom
en rask avklädningsprocess blottas som det nakna
faktum, att den kristne avstår från att hämnas,
därför att han litar på guds mera effektiva hämnd —
alldeles som den hedervärde borgaren på goda grunder
föredrar att överlämna brottslingen åt polisen framför
att själv straffa honom. Vad vi i detta samband vilja
understryka är icke den tarvliga moral, som talar ur
den senare delen av Heinricis resonnemang, och
som han för övrigt har gemensam med en mängd
kristna, utan det är den intellektuella förbistring,
som gör det honom möjligt att i samma andedrag
uppträda som målsman för åskådningar, vilka äro
varandra lika motsatta som eld och vatten.
Några sidor längre fram i samma, för övrigt
mycket intressanta och från sakkunnigt håll högt
uppskattade arbete talar Heinrici om de hedniska
dygdeprålarna, som med stora bindlar hänga pannan
och hornen av den oxe, de offrat, vid ingången, så
att en var skulle se att här ett stort offer ägt rum;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
