Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trogna på hjärtat, att de icke skola göra sina goda
gärningar, så att de synas för människorna och
eventuellt kunna vedergällas här på jorden, ty då
går man miste om den himmelska lönen, vilken är
vida värdefullare (Matth. 6: 1—6, Luk. 14: 12—14).
Själva lönetanken är för Jesus något absolut
självklart, ja han ger knappast en moralisk föreskrift
utan att därtill anknyta ett löfte om lön eller hot
om straff. Då Petrus (Matth. 19: 27) yttrar: »se,
vi ha lämnat allt och följt dig; vad ha vi nu därför»,
så finner Jesus intet klandervärt i denna banalt
egoistiska fråga, utan svarar, att de, lärjungarna,
skola sitta bredvid Messias i hans härlighet på tolv
stolar och döma Israels tolv stammar. Den hedniska
moralens upphöjda grundtanke, att dygden är sin
egen belöning, har tydligen aldrig ett ögonblick
föresvävat Jesus, vars vackraste föreskrifter
regelbundet vanställas av försäkringar om den stora lön,
som väntar herrans trogna. Man jämföre härmed
hedningen Platons yttrande, att »den rättrådige,
även om han vore misskänd av gudar och människor
och blott upplevde skam och elände, dock vore
att anse för lycklig, den orättrådige däremot, även
om han kunde dölja sin uselhet för världen, dock
för olycklig». Vilken moral står högst, vilken är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
