Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
manligast och mest värdig friborna människor? Svaret
är inte svårt.
Man har ofta som en eminent förtjänst hos Jesu
lära framhållit den innerlighet, som genomgår det
hela, och särskilt präglar hans förhållande till gud.
För så vitt denna innerlighet fattas som gudsrikets
ideala inneboende i människans hjärta, beror detta,
såsom redan framhållits i det föregående, på ett
missförstånd, enär Jesus aldrig tänkt sig gudsriket
annorlunda än som en av gud framkallad ny tingens
ordning på jorden. Man brukar emellertid även i
detta samband framhålla det innerligare förhållande,
som enligt Jesu lära kan och bör råda mellan gud
och människorna: att människorna böra betrakta
gud som sin fader påstås vara en av de absolut
nya tankar, varmed Jesus riktat mänskligheten. Som
Pfleiderer framhåller, ligger det emellertid häri
åtskillig överdrift. Redan Platon kallar gud »alltets
fader», som av osjälvisk godhet har velat, att allt
måtte bli honom så likt som möjligt, varför det är
människans uppgift att genom rättrådighet och fromhet
bli möjligast lik gud. Även Seneca talar om
guds »faderssinne», och i den israelitiska religionen
kallas gud sedan gammalt Israels fader, israeliterna
hans söner, och detta faders- och barnaskap gäller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
