Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
subjekt, som Paulus tillägger allehanda predikat.
Nutida läsare ha givetvis en böjelse att fatta dessa
utsagor som retoriska vändningar, men för Paulus,
som på alla punkter delade sin tids dämontro, hade
saken sitt djupaste allvar: för honom var synden ett
dämoniskt andeväsen, som bemäktigar sig människan,
slår upp sina bopålar i hennes kropps kött, som
den inficierar med sitt dödliga gift, från vilket
människan icke kan bli befriad genom egen kraft, genom
att bruka sin viljefrihet, utan blott genom ett högre
andeväsens överlägsna makt.
Härmed äro vi inne på den viktigare delen av
Pauli teologi, hans återlösningslära, vars väsentliga
innebörd Jülicher [1] formulerar på följande sätt:
Paulus har själv betecknat talet om korset som
a och o i sitt evangelium. Kristi död är för honom
frälsningsgärningen utan like, naturligtvis döden
blott såsom förutsättning för uppståndelsen. Jesu på
tredje dagen skedda uppståndelse har för den, som
genom tron blivit viss därom, kraften att bevisa
förbrytardöden vara en oskyldigs död. Dock icke
blott en oskyldigs i vanlig mening; gud skulle icke
ha låtit honom dö, om hans död icke inneburit en
nödvändighet, en oumbärlig fordran i guds planer.
Paulus har funnit lösningen genom att spinna
tråden framåt och tillbaka. Den Messias, som dog på
korset, var en gång ett himmelskt väsen, guds son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
