Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närmast i ett oskuldens tillstånd, som ej kan bedömas
efter nutida rättsbegrepp. Annorlunda blir
förhållandet, när den första kristna kyrkan öppnar
striden mot judarna och hednavärlden. »I
allmänhet», säger nyteologen Wernle [1], »gör de kristnas
apologetik mot judarna ej något gott intryck. Det
är en konst i att förvrida och omtyda, i att inlägga
i stället för att utlägga, stundom också i att
förfalska. Sanningssinnet hos de kristna måste i den
efterapostoliska tiden ha varit ytterst minimalt.» — »Med
en sådan argumentering börjar nu den medvetna
kristna förfalskningen i sin fulla kraft. För
kristendomen i dess trångmål mellan åtminstone icke
välvilliga kejsare och de grekiska skriftställarnas angrepp
är intet medel för uselt, när det gäller att värja sig
mot fienderna. Så fortsätter under denna tid den
ena förfalskningen den andra» [2]. I konsten att
beljuga sina motståndare gå kyrkans ledande män
i spetsen: Gregorius av Nazians, som en gång
studerat samman med kejsar Julianus och kände hans
moraliska vandel, aktade sedermera icke för rov att
utsprida medvetet lögnaktiga uppgifter om orgier, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
