Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilka kejsaren skulle ha deltagit [1]. Rekordet i
avsiktlig och gemen förvanskning av sanningen slår den
första kristne kyrkohistorikern, Eusebius († 340);
det har visserligen, säger Burckhardt, även före
honom funnits ovederhäftiga skriftställare, men
Eusebius är dock den förste historieskrivare, som infört
den medvetna och avsiktliga förfalskningen som
arbetsmetod [2]. De grekiska kyrkofäderna lärde att
en osanning ej var någon lögn, om frågan gällde
en rättvis sak, och som rättvis sak betraktade samma
kyrkofäder självupphållelsen, välgörenheten,
ivrandet för guds ära o. s. v. Under medeltiden, då
präster och munkar hade så gott som fullständigt
monopol på bildningen, förklarade dessa öppet,
att ingen lögn vore klandervärd, om den bidroge
till folkets religiösa uppbyggelse. Och denna
likgiltighet för sanningen, som kyrkans män
praktiserade på det religiösa området, överfördes även på
alla andra kunskapsområden, särskilt på
historieskrivningen, som under det kristna inflytandet växte
ut till en enda vävnad av de äventyrligaste fabler,
medan samtidigt lättrogenheten framställdes som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
